Hej Kamratposten! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att ”ta en för laget” och gå ner i arbetstid, acceptera en lägre levnadsstandard och därigenom bidra till att sänka vårt klimatavtryck – men jag vill inte att kompisarna ska tro att jag är lat och saknar ambitioner. Varje gång jag försöker prata om andliga och sociala värden med dem så börjar de prata om vilka häftiga resor de har gjort och vilka coola nya saker de har köpt. Jag känner inte riktigt att jag passar in i kompisgänget längre. Vad ska jag göra?