Men säg mig
Hur ska
Hon och jag
Kunna träffas
Hon kanske bor i Finland
Där har jag aldrig varit
(David Shutrick, ”Finland”)

Den senaste tiden har jag gjort ett försök att läsa en facklitterär text på franska, och det har fått mig att fundera: Tänk om de verkligt intressanta tankarna, de där som har potentialen att förändra mänsklighetens villkor för all framtid, framförs på språk som få personer utanför det egna landet talar särskilt väl? Och tänk om de därför inte får den spridning de förtjänar?

Alla som gillar konstmusik, och då speciellt klassisk sådan, vet ju att amerikaner och britter aldrig haft särskilt mycket att sätta emot tyskar, ryssar och fransmän. Till och med ungrare och tjecker – och Bellman! – har skrivit intressantare musik. Men på den populärmusikaliska arenan: total anglosaxisk dominans.

Asså, det här ger mig sådan FOMO att jag nästan skakar. Visst vore det en tragedi om de bästa beskrivningarna av livserfarenhetens subtila kärna aldrig kommer till vår kännedom, därför att vi är för upptagna med att begrunda engelskspråkigt managementmos? Var finns du polyglotta vishetsälskare som kan bekräfta eller stilla mina farhågor?