Hur man åstadkommer förändring är ett ämne som ligger många varmt om hjärtat, och det har poppat upp en del intressanta inlägg på ämnet de senaste dagarna. Bland annat har behovet av en tydlig strategi nämnts, och av mål som känns självklara, och att en svårighet i många förändringsinitiativ är att få folk att vilja gå mot målet. Om man pekar ut en riktning och gör resan i sig meningsfull, så går det kanske att skapa en rörelse som aldrig stannar upp? Varje vandring börjar med ett första steg, säger man ju, men det är lika sant att varje vandring fortsätter med ett andra steg, och ett tredje steg, och ett fjärde steg …

Det är lite hallelujavarning, och jag har inte testat det här i professionella sammanhang, men jag har en personlig vision som jag jobbar mot. Rent konkret handlar det om att jag har föreställt mig stunden då mitt mål infrias, och jag har skrivit ner vad som händer då, hur jag upplever stunden och vad jag känner; jag har gjort det så konkret och tydligt för mig själv som jag bara kan. Den här korta texten läser jag för mig själv varje morgon – och jag försöker att inte bara läsa den, utan att verkligen leva mig in i situationen. På så sätt levandegör jag målet för mig själv varje dag.

Som jag föreställer mig saken så ligger det här målet kanske fem år fram i tiden, men det kan lika gärna ta tio år – eller tjugo. Ärligt talat har jag ingen aning, för det handlar i mångt och mycket om att göra saker som jag aldrig har gjort förut.

Det är klart att jag ibland kan känna mig lite uppgiven över att det tar lång tid, och att det fortfarande är lång väg kvar, men jag har blivit ganska bra på att övervinna det. Ett sätt är att regelbundet blicka bakåt för att se hur långt jag faktiskt har kommit, etapperna jag redan har klarat av. Känns det extra tungt och varken vision eller etappsegrar lyckas pigga upp mig, då gäller det att istället snäva in fokuset så mycket det går, då koncentrerar jag mig bara på nästa steg och tänker inte längre än så. Ett steg till klarar jag alltid …