När jag startade den här sajten, vilket är ganska många år sen nu, så tror jag att min tanke var att skapa utrymme för en fördjupad diskussion av de frågor som intresserade mig. Jag tror att jag kanske var trött på förenklande resonemang och snabba lösningar. Jag valde ”Vill göra din värld lite mera komplicerad” som motto och jag skrev en ganska pretentiös programdeklaration där jag avslutade med att citera Bertrand Russell: ”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting – och de kloka så fulla av tvivel.” Jag skrev några texter som jag gillade (jag har sparat dem som jag fortfarande tycker är relevanta på sidan Äldre blogginlägg), men det fanns inget fokus i mina val av ämnen, de väckte inte särskilt mycket gensvar, och med tiden dog min entusiasm för att dela med mig av mina åsikter ut.

Tills en dag då jag råkade läsa Dan Heaths Upstream. The Quest to Solve Problems Before They Happen. Den gav uttryck för ett perspektiv som jag fann väldigt inspirerande, en för mig ny syn på hur man kan lösa samhällsproblem. När jag dessutom kopplade ihop det med tankar om att tillämpa idéer och synsätt från designvärlden, ett tillvägagångssätt som jag hade bekantat mig med genom Bill Burnetts och Dave Evans bok Designing Your Life, så föddes idén till ett nytt syfte med Man ur huse. Ett syfte som faktiskt gör skäl för namnet: att ta mig an olika problem som jag ser i världen omkring mig, men inte huvudsakligen i egenskap av debattör eller skribent, utan i egenskap av engagerad medmänniska och samhällsmedborgare. Tanken är att sluta tycka en massa saker, föreslå saker och indignerat påpeka vad som borde göras och istället göra det som jag faktiskt kan rå över själv, inom den cirkel av inflytande där jag själv rör mig, hur snäv den än må se ut att vara. Tanken är att om jag låter mig ledas av min egen empati och nyfikenhet så ska jag, förhoppningsvis, lyckas omsätta det i en handlingskraft som låter mig bidra med någonting. Vilket, troligtvis, är bättre än ingenting.

Detta är förstås något som jag lika gärna hade kunna göra i tysthet och utan att dra någon uppmärksamhet till mig. Men i såna här sammanhang tror jag att uppmärksamhet är bra, inte minst för att det ger andra möjlighet att bidra med kunskaper och erfarenheter som kan främja mitt eget lärande. Där jag anser det vara befogat kommer jag därför att lämna möjligheter att kommentera, men jag kommer att moderera kommentarsfältet hårt. Hela det nya syftet med det här projektet är att åstadkomma reella förändringar. Kommentarer som bara syftar till teoretiska diskussioner och resonemang som inte bidrar till en faktisk tillämpning kommer jag att sålla bort – speciellt om det är kommentarer som fälls i en icke-konstruktiv anda. Talk is cheap, som Polisskolans högbarmade Lt. Callahan sa.